Ja, livet är roligt när man aldrig vet vad som skall hända härnäst. Det är oförutsägbart, massa nya spännande saker händer hela tiden, utan att man vet om man som skall ske.

Det var precis så jag kände när jag den 15:e augusti 2010 "bara" skulle se på film med Fredrik.....
Det hela började faktiskt med att vi några veckor innan blev vänner på Facebook, haha, ja det är lamt! Vi hade liksom varit grannar i 8 år, jag hade gått förbi hans hus vareviga dag till bussen, men tror aldrig jag lyckats få en riktig skymt av honom! Jag skulle nog alltså inte ens känna igen min granne om jag mötte honom på stan (vilket jag har bevis på, för på midsommar 2010 stod vi "bredvid" varann på torget i Lysekil   )

Vi pratade en hel del via Fb, satt och pratade lite skräck, haha. Sen vet jag att jag en dag skulle med på hundutställning, en bra bit hemifrån. Han tyckte då att det var alldeles föör långt bort, så då bytade vi nummer  
Av någon anledning så kom han och hälsade på min bror helt plötsligt också, men det kan man ju bara spekulera i varför, hehe   

Men den 15:e augusti då som sagt, så fick jag ett sms på förmiddagen, han undrade om jag ville komma ner och se på film med han på kvällen. Ja visst, varför inte. Jag gjorde inget speciellt ändå, så tänkte att jag kan ju lika gärna se på en film.
Jag hade med mig 3 skräckfilmer, men vill minnas att vi mest satt och tjöta, hehe. När klockan började dra sig framåt 3 på natten, så var det dags att gå hem, jag skulle ju upp och jobba! Smart som man är så drar man visan om att man är mörkrädd, så sällskap hem är nog ett måste (ja jag vet, det tar 2 min att gå hem!) Men gullig som han var så följde han mig hem, en kram fick jag också, och ett godnatt sms 10 min senare 

Dagen därpå fick jag ett fint morgon sms, med tack för filmkvällen. Vi messade en hel del, och han ville bjuda mig på mat på kvällen. Det tackar man ju inte nej till  
Resten är historia.

Vi har varit oskiljaktliga sen dag 1. Det var som att det klickade med en gång! En underbar känsla som inte går att beskriva. Det är också underbart roligt att jag blev så väl mottagen av hans familj och vänner, liksom Fredrik blev väl mottagen av min familj och mina vänner.

Den 15:e februari, 1,5 år efter att vi träffades, så förlovade vi oss. Det tillkännagavsdock inte förrän den 28:e.
När han frågade så var han väl kanske inte riktigt beredd på min reaktion, jag blev så paff och glad att det bara sprutade glädjetårar från mig! Det var väl självklart att jag ville det!

Han har valt mig, och jag honom.
Jag älskar dig