Imorse när älsklings klocka ringde, så kröp jag under hans täcke och lade armen om honom...DET är ett underbart sätt att vakna på!

Igår kväll satt jag och zappade på tvn. Kom inte längre än till svt1, där jag direkt fastnade för programmet Mot alla odds. Kom in i programmet när halva tiden gått, men hann på den korta stunden ändå få en egen uppfattning om dessa människor.

Det första som slog mig var att jag blev så otroligt imponerad av deras vilja och kämparglöd. Att ge sig ut på en sådan häftig resa, med deras olika handikapp, det är riktigt tufft.
Det var många olika personligheter och handikapp som man fick se. Så svårt att ens föreställa sig hur det måste kännas att råka ut för allt som dom gått igenom.
Vissa hade handikappen medfödda, medan vissa fått dom senare p.g.a olika situationer.

Ska försöka komma ihåg tisdagkvällarna framöver så jag kan fortsätta följa dom!